Magen över havet

Idag tänkte jag berätta om en mätmetod som är relativt ny och som används mer och mer vid hälsokontroller.

BMI (body mass index) har länge används för att få ett mått på hur vikten förhåller sig till längden. Man bör ligga på mellan 20 och 25 som normalviktig. Men denna metod säger ingenting om hur man ser ut eller vilken kroppssammansättning man har. Då muskler väger mycket mer än fett kan man få ett värde som är väldigt missvisande om man tränar. Att mäta omkrets på tex midja, lår och rumpa kan därför vara en mer rättvis metod. Att mäta midjemåttet är särkillt intressant eftersom man bör undvika bukfett. Det är framförallt det vicerala fettet, alltså fettet runt de inre organen man ska undvika eftersom detta verkar vara det mest hälsofarliga. Att ha underhudsfett behöver inte vara hälsofarligt i samma utsträckning.

Ganska nyligen har man funnit en ganska enkel metod för att mäta det vicerala fettet. Jag brukar kalla denna metod för "magen över havet" men egentligen säger man att man mäter bukhöjden.
Metoden går ut på att man lägger sig på rygg på ett hårt underlag, lämpligast på golvet. Benen ska vara lätt böjda och man ska lägga armarna ovanför huvudet. Sedan mäter man helt enkelt höjden på magen ungefär vid naveln. Lättast gör man detta med en linjal och en pinne att lägga över magen. Kvinnor bör ligga under 20 cm och män under 22 cm för att inte ligga i riskzonen för viceralt fett.

Man kan vara överviktig och ändå har ett värde på under 20 respektive 22, men då handlar det snarare om underhudsfett än viceralt fett. Underhudsfettet har en förmåga att "smälta ut" när man lägger sig, vilket inte det vicerala fettet gör. Det vicerala fettet är hårt och sjunker inte undan.

Självklart är det inte bra att vara överviktig då detta ofta leder till följdsjukdomar som hjärt-kärl problem, diabetes, ledsjukdomar osv. Men att ha några extrakilon behöver inte tvunget vara så allvarligt så länge det är "rätt" sorts fett.